My kind of life

Mitt liv. Jag tänker beskriva det med ett ord. Ett ord som kommer upprepas flera gånger i den här texten. Men som ni inte kommer att få läsa fören i slutet.

Jag skulle vilja säga att jag har gott om det mesta. Iallafall av det som faktiskt betyder något. Men ändå finns det både toppar och dalar i mitt liv. Men det antar jag att dom flesta har, och det är nog inget som försvinner med åren heller. Det händer mycket, både bra och dåliga saker och aldrig får man ta en pause. Jag vill ofta tro att jag är speciell, att jag är udda och sticker ut. Men det är ju inte så. Inte egentligen. Liksom om jag såg mig själv på stan så skulle jag nog inte ens kasta en blick. Jag skulle inte ens lägga märke till mig själv. Och jag är inte en sådan person som man lägger märke till, men jag tror inte heller att det är det som avgör om man är speciell eller inte. Jag tror att om man påverkar någon annan människas liv positivt så är man speciell. För det är faktiskt inte speciellt svårt att påverka någon negativt.

Och därav vet jag att jag är speciell även fast det inte alltid känns så. För den mest speciella personen i mitt liv är min pojkvän. Varje dag visar han för mig hur speciell jag är för honom. Det spelar ingen roll om folk ser mig eller inte för min underbara pojkvän får mig att känna mig speciell.

Mitt liv är speciellt